Att "gå på diet" eller "banta" har aldrig någonsin varit ord och uttryck som jag använt i min vokabulär. Jag är totalt normalviktig och planerar att så förbli. Att man går ner i vikt av LCHF är ingen hemlighet, men det är inte anledningen till att jag valt att anamma denna livsstil.
Däremot har jag under flera år haft mer eller mindre problem med min mage efter måltider. Jag har drabbats av extrem "paltkoma" även efter små måltider, magen har känts uppblåst och orolig. Jag är inte gluten- eller laktosintollerant, och efter egna efterforskningar, mycket googlande och funderingar kom jag fram till att den livsstil som kallas LCHF borde passa mig och min uppenbarligen känsliga mage. (Och det gjorde den! Alla "problem" jag haft med kolhydratkost har försvunnit. Helt fantastiskt!)
LCHF står för Low Carb High Fat och innebär att man utesluter eller kraftigt skär ner på sitt intag av kolhydrater, samtidigt som man ökar sitt fettintag. LCHF handlar mycket om att äta så rena produkter som möjligt- jag väljer, i den mån det går, ekologiska produkter som inte innehåller E-nummer, har tillsatt socker, sötningsmedel eller andra tillsatser som inte är naturliga för kroppen att äta. Man ska tänka på att välja så obehandlade råvaror som möjligt, och njuta av maten! Margarin och lightprodukter är bannlysta, däremot handlar jag hem mängder av ekologiska ägg, bregott, grönsaker, riktig grädde och feta ostar och såser. (Jag vet- det låter för bra för att vara sant, men i just det här fallet ÄR det faktiskt sant)
Jag går inte på en extrem variant av LCHF. Jag äter en brödbit ibland, kanske lite potatis eller en kaka, men jag undviker det helst eftersom jag numera vet att min mage inte är så förtjust i kolhydrater eller socker.
Innan jag ändrade mina matvanor var jag orolig för att inte kunna sluta med socker och godis. Därför blev jag förvånad när jag insåg att det inte var någon match! Visst var jag sötsugen, men efter ett par dagar lossade den spärren och jag kände mig fullständigt mätt och nöjd på den riktiga mat jag åt.(mer om det i ett eget inlägg) Det jag däremot saknade var bröd. Gud så jag har längtat efter en nybakat brödskiva med smält smör! Därför äter jag det ibland- för att det är gott. Jag ser däremot till att bre på rikligt med riktigt smör (absolut inget lättmargarin), samt dubbla pålägg, oftast ost och skina med lite gurka på. Gott, men inte så gott att jag känner ett behov av det varje dag.
Hur går då denna "diet" ihop med min aktiva vardag? Blir man inte dum i huvudet och slö av att inte äta kolisar? Kroppen MÅSTE väl ha kolhydrater för att inte säcka ihop till en liten pöl och dunsta bort? Svar på dessa frågor kommer i ett separat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar