Sötsuget och sockerdjävulen

Att sluta med socker har jag provat förut. "Jag ska inte äta godis på en månad", "inget fikabröd på hela veckan" osv. VARFÖR vill man sluta egentligen? Jag har aldrig haft vikten som "morot" till att sluta med sött, jag har alltid varit smal och har egentligen kunnat äta hur mycket fikabröd och choklad som helst. Ändå vill man ju inte det. Största anledningen är återigen min mage. Det bråkar med mig om jag haft en "dålig" matdag i form av stort intag av det ovan nämnda.

Anledningen jag valde att sluta den här gången var ilska. Jag tog min tid att studera många olika livsmedel en dag när jag var och handlade. Det var ju för tusan socker i ALLT! Inte konstigt att man blir beroende när allt ifrån ketchup till chilisås till köttmarinader och soya innehåller det vita knarket som faktiskt inte är kokain i det här sammanhanget.

Att sluta med choklad visste jag var ett beslut jag snabbt skulle behöva bryta upp. Skräpmat, typ pizza, hamburgare och liknande är jag i princip aldrig sugen på, så det var inget jag behövde oroa mig för. Chokladen däremot...Det är ju så GOTT! Tänk att trycka en marabou framför en go film en fredagskväll...Döm av min förvåning när jag under EN kväll hade chokladabstinens- och sen inte mer. EN kväll! Det kan man faktiskt stå emot! Är man grymt sugen på efterrätt kan man sno ihop en ganska nyttig sådan av en äggula, smält 75%ig choklad och vispgrädde, men en marabou kände jag inte att jag behövde. Jag ska inte ropa hej- min nya kosthållning har jag bara hållit mig till i snart en månad, men än så länge mina vänner går det mycket bra!

Faktum är att jag syndade igår. Jag köpte en toblerone, en med frukt och nötter, mest för att jag kunde. Smakade en bit. Smaka en till bit...slängde resten. Jag slängde choklad! Vet ni varför? Den.Var.Inte.God. Efter att ha blivit bortskämt med rena, ekoloiska produkter, efterrätter bestående av jordubbar och vispgrädde och dylikt, smakade köpechokladen syntetiskt och blaskigt. Det är sant! Kanske blir smaklökarna mer känsliga när man avstår från konserveringemedel, socker och kolhydrater? Jag vet inte, men detta var verkligen en aha-grej för mig!

Men hur GÖR man då? Hur GÖR man för att sluta? Svaret är lika enkelt som det är svårt att göra: man bara slutar. Faktiskt. Det funkade för mig. Jag beslöt mig helt enkelt för att sluta, och sen gjorde jag det. Om jag är bortbjuden till någon på middag eller fika så äter jag det som bjuds, eftersom jag vet att det inte är sällanvalen som är boven i dramat, utan vardagsvalen. Man. Bara. Slutar. Det är enda vägen! Man kan inte trappa ner, eller sluta succesivt, det funkar inte. Hjärnan vill ha bara ha mer, och till slut sitter man som ett litet ynk i soffan med tom godispåse och värkande mage...Bara sluta, helt tvärt! Det som är bra med att sluta med socker i samband med LCHF är att man blir så mätt och nöjd av den riktiga maten att man inte känner ett behov av att "avsluta med någonting sött". Bär och grädde är bästa melliset/desserten om man vill lyxa till det! Om man är väldigt lchfstrikt så har hallon den lägsta kolhydratinnehållet. Själv struntar jag i just det, bär äter jag så mycket jag vill av. Frukt däremot har jag slutat med då jag har märkt att det väcker mitt sockersug (fruktsocker må vara fruktsocker, men fortfarande socker...)

Lev väl!